SUPERTACK till alla som var med på vår cirkusfest, hjälpte till och förgyllde vår tillvaro, vi hade jättekul!
KOM IHÅG att om ni också hade roligt, så var det ert eget rätt! Hade ni inte roligt, tja då måste ni haft en väldigt otur eller nåt...
Farmor brukade ju säga att "det är inte så mycket hur man har det, men mer hur man tar det". Hon var klok, hon.
Här sitter en del gästande cirkusar och käkar antingen en sen frukost eller en tidig lunch framför Krubban. 
Maten är ju som bekant viktig för att humöret ska vara på topp (för vissa mer än andra), så folk måste ha ätit hur mycket som helst, så det fick bli en matbild till. Den myckna och väldigt goda maten på kvällen hade mossan lagat, och det var inte så lite det! Det måste krävas en maratonlöpares uthållighet och Tore Vretmans kunnande i mat för att kunna laga så mycket och så god mat till så många! Supertack, mossan!
Här är publiken, ivrigt inväntande nya rörelseinstruktioner från Kråkan och Busarna. Dom äldre av oss verkade fort att bli trötta och hade lite svårt med koordinationen, men barnen var med på noterna i alla fall.
Svärfar visade sig vara en riktig fena på att gå på styltor. Jag prövade en gång, men borde snabbt ha förstått att jag inte behöver bli längre än jag är, det räcker som det är! Styltorna roade många, både dom som prövade och dom som var åskådare.
Här är Kråkan (killen med guran) och hans för dagen något decimerade band Busarna (Linda med melodika och Mathias på cajon). Det var grymt kul och ni var jättebra! Jättetack! Köp skivan Gagga, alla ni som inte har den! Tack också för det senare och lite vuxnare musicerandet under kvällen. Kompandet vid lägerelden är värt ett stort tack bara det. Kråkan, hur bär man sig åt för att kompa låtar man aldrig spelat och dessutom till människor som (till följd av ett SÄRDELES gott humör) sjunger minst fem olika tonarter? Det var fantastiskt. På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar